Historier har ingen hudfarve
Det
er uendeligt meget lettere for en historie at krydse en grænse end
det er for et menneske. Og det er lettere at forstå en historie
fra "1000 og en nats eventyr" end det er at forstå vores
nabo i opgangen, der kommer fra Irak.
Ikke mindst i lyset af 11. september og det den dato bragte med sig, synes
jeg det er bedre at finde ud af hvad vi har til fælles, end hvad
der skiller os. Bedre med ord end bomber. Jeg fortæller historier
fra mange lande - overalt på kloden. Nogen har jeg taget med mig
fra de steder jeg har været. Andre har jeg fået af venner.
De har alle det til fælles, at jeg har fået dem af mennesker
ikke gennem bøger, og de har alle en historie bag.
Der er fortællinger fra: Irak - Tyrkiet - Bolivia - Colombia - USA
- Grønland - Irland - Kina - Afrika - Italien - Tibet - Jylland.
Vigga
Bro er skuespiller, instruktør, dramatiker, forfatter
og grand old lady i dansk historiefortælling.
Vigga Bro er datter af en gammel fortællerslægt, født
med fortællingen i sig.
Med kunstnerens sans for detaljer svinger hun penselen og maler levende
billeder i tilhørernes bevidsthed med farver hentet fra historiernes
magiske palet.
Enten det er regnbuefarvede historier fra "Orkanens Øje",
en forestilling med Viggas egen historie "De røde sko"
og en fortælling af Karen Blixen. Eller hun - sammen med sin mand
Erik Moseholm og hans kontrabas fortæller om skabelsen eller i en
musikfablen fabler om tidens gang og hvad den gør ved os. Med mere
end hånden på hjerte fortæller de også med ord
og musik om det der er ind imellem.
Vigga har medvirket i talrige film- og tv-produktioner, omskrevet og iscenesat
Shakespeare, været instruktør og skribent og nu fortæller
hun historier. Derudover underviser Vigga udøvende fortællere
i fortællekunsten. I 1996 udgav hun bogen "Orkanens øje"
- en fagbog om historiefortælling., til gavn for både nye
og trænede fortællere. Ligeledes holder Vigga foredrag om
fortællekunsten, naturligvis garneret med masser af historier.
Anders Granström er en forteller som jobber fra øyeblikket.
Han bestemmer seg for hva han skal forteller når han møter
deg - publikum. De mennesker som er I salen blandet med de impulsene han
har fått i løpet av dagen skaper forestillingen.
Anders
Granström
I trettio år har jag varit professionellt verksam som skådespelare,
i fria grupper som Musikteatergruppen Oktober, vilken jag var med och
startade, på teatrar i Malmö, Helsingborg och Stockholm, både
insitutionsteatrar och fria grupper, på radio, TV och spelfilm.
Sedan början av 80-talet gör jag dessutom vad jag kallar för
Ursprungsteater, dvs jag arbetar som berättare.
All konst innehåller ett kommunikationsmoment och teatern började för 1000-tals år med att en människa som upplevt något stod och grötigt sa på sitt grottspråk till en annan: "Du skulle varit med!! Men nu ska du ändå få höra hur det var!" Och det första hjärtat rann över av lust att få höra den första berättelsen berättas.
Jag
har farit runt i landet och berättat på tusentals ställen,
på dagis, via skolan, fritids, sjukhus, möhippan, 50årskalaset,
personalfesten, 60-årsfesten, kulturnatten, bröllopet, 70-årsfesten
och pensionärshemmet. Från 3 år till 104, hon hette Elsa
och bodde på Gotland.
Jag anser att varje skådespelare måste vara berättare
men varje berättare måste inte vara skådespelare. Därför
håller jag studiedagar och föredrag för allehanda yrkeskategorier:
skådespelare, lärare på alla stadier, präster och
försäljare. Jag talar om vikten av att vårda mötet,
att ta vara på det som kan uppstå "över rampen",
samtalet, det samtal där någon för tillfället har
ordet, som t ex skådespelaren, men där lyssnaren bär halva
ansvaret för att mötet skall uppstå och utvecklas.
Och naturligtvis berättar jag då historier: om mylingar som grävts fram under korslagt stål, om heta kärleksnätter under Orientens solar och om dummerjönsar som vinner prinsessans hjärta.
 |
|||||||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||
